Första inlägget

Hej ! Zebastian Ripnäs heter jag och jag har hållt igång med akvarier sen jag fick mitt första akvarium vid 10 års ålder, det var ett helt OK 93 liters som jag fortfarande har kvar men inte satt upp igen sen några år tillbaka.
Jag har haft i stort sett alla sorters sötvattens fiskar utom släktena runt Discus, Rockor & Ormhuvudsfiskar.

Anledningen att jag idag fortfarande har kvar mitt intresse (jag är 24 år) beror nog mycket på Robban på Akvarievalvet här i Norrköping, hans passion och proffsighet har man alltid kunnat vända sig till och han är ofta generös att ta sig tid att hjälpa till. Så tack Robban ! Sådana killar får en att fortsätta med sin otroligt roliga hobby. För er som inte varit på Akvarievalvet, bege er dit ! MARCH !

Anledningen till att bloggen fick heta som den heter nu beror på att jag igår köpte mig mina absolut första Discus. Jag skulle köpa 5 st Discus Tefé för 600:-, det blev 6st pga säljarens generösa syn på att jag fyllde år dagen innan :) Han var otroligt proffsig och gav mig många bra idéer och synpunkter på hur man ska göra, sånt gillar vi. Tack än en gång Per W, Eskilstuna.

När jag väl kånkat hem den stora frigolitlådan tillsammans med barn & barnvagn från stan via spårvagn, så var jag otroligt nervös att något skulle gå fel. Jag hade skräck läst många historier och hela dygnet innan köpet satt jag och sög upp all information jag kunde få in i skallen på en halvnatt.
Jag stoppade ner de 3 påsarna längst bort i akvariet, lysrören släckte jag precis innan. Lät dem ligga och bli varma i ca 1 timme (jag sa ju att jag var nervös) sen öppnade jag påsarna. I den första påsen hoppar en av Discusarna så att jag nästan gör på mig, jag trodde ju direkt att något var fel.
I med lite vatten från akvariet, lät dem vara i mer än en halvtimme. Sen i med lite vatten igen och igen och igen... Hela processen från att påsarna nuddade akvarievattnet till de var ute i akvariet var ungefär 2,5 timme. Har man läst att man ska ta det extremt lungt, så tar jag det extremt lungt.

Jag lät det vara släckt hos firrarna tills Mamma kom på besök senare på kvällen (det var ju hon som finansierat dem åt mig) så hon ville ju självklart se dem.
När lampan tänds så lättar 150 kg från axlarna, de stimmar, de har färgat ut, de andas inte frenetiskt, de trodde de skulle få mat när jag skulle lyfta bort ett täckglas.
Givetvis ville jag då testa direkt om alla kunde äta ordentligt, de gjorde de allihopa.
Då kunde jag lugnt luta mig tillbaka i soffan och beundra mina fina firrar.

Tack för att ni tog er tid att läsa, Mvh Zebastian Ripnäs.

Här kommer lite bilder och någon film...